41

Fruktan var så nära, ilskan
att vara ett med det, öde
som skulle komma att ta livet
när det på ett sätt bara börjat,
jag står på betonggolv tycks fylla
hela horisonten, jag skriker
åt dessa makter att ge liv
men allt är nu borta,,,,,,,,,,,,

42

Tankar följer i vargens spår
korsar aldrig ett annat spår
en annan vittring, jag vet att du ville
veta svaren på gåtorna, men du
var aldrig i närheten, tickar mitt
minne ut ur världen, in i glömskan
alla dessa ögonblick, in i evigheten
där du och jag dansar, i evighet.

43

Gatorna är tomma, kristallnatten
början är bara ett ord, du seglar med mig
natten öppnar sitt fuktiga öga
jag visste att du var där för mig,
som en skugga som du inte ville skulle hinna ikapp,
vilken dåre jag varit, tomma ord
jag skrev, för att sedan bränna dom
bokbål, tomma rader.

44

Någon gång såg jag dig, som
en dröm i askan och det
slutgiltiga korset höjer mig själen in i alla andras
ett glädjens andetag rakt in i hjärtat och blod
som dracks tills minnet, närde besten
vid din fot, var ett fat av vin
i ett öde skepp, en hand
och inget mer,,,,,,,,,,

45

Nattvandrare, hungrar
det som är lagen, är
den deal som gjordes
av falna änglar att
överge oss, och allt prat
om jorden,,,,,,,,,,

46

Du fångade en del av mig
i ett omfång av mörker
i en dröm där blixtar
genomlyste mig

på en resa, du mötte mig.

Jag såg aldrig i ungdomen
min skuggas härlighet
mitt
mörkers lärdom aldrig försent,,,,,,

47

Samma urringning du hade, jag
kunde förnimma dina bröst, ditt
hår, det varma i ditt sköte,
leendet inifrån dina bruna ögon,
jag kunde se fruktskålen som din famn
en gång mötte jag dig, vinet
samtalet vi hade, klarheten,
diamanten i ditt sinne,,,,,,,,,

48

Kommer jag förbi gåtan, över alla sår,
som livet gett mig. En blind och en seende,
jag som jag uppfattar det är tomhet
en sång in i evigheten,,,,,,

49

Allt lever sina band
och alla korsar de jorden
korsar jaget som vi bygger
blir klara över, eller så faller
de, kontaktar galaxer,
bortom alla liv, bortom
all form,,,,,,,,,,

50

Så mycket inspärrad kärlek
så mycket förlorat
men jag ångrar inget,
jag blir varnad, i tid
vid mörkrets intåg,,,,,,,,,

51

Ingen vet om det sorgliga i det sorliga
om båtar som kantrat, och sedan
tagit sig upp igen, om en natt
och en dag som blivit ett
om drömmar, som jag aldrig skrev
om en glädje, som tände nattens ljus,,,,,,,

52

Kom sa hon, låt mig inte vänta
tills du finner mig igen
gå i ditt månsken, låt alla masker falla
fin i din rikedom inget att greppa,
gycklarna sover under bleka stjärnor
över hav, dis och silver,
en rök som väcker din slumrande ande.

53

I tiden mellan natten och dagen
sår landskapet, växer ner i jorden,
urtidsdjur bepansrade av leran.
Trötta fötter går,,,,,levande jord,
levande tidvattensskymning,
droppar av blod, bepryder döden.
Singlar ner, svarta rosor, mot
jordens inre,,,,,,,,,,

54

Spridda ljus, lever i natten
dansar vilt, nära huvudvärken
åter till dig, till elementen
till jorden, klangen väsendet
och allt annat, nere vid torget
i vimmlet, som lämnat stan.

55

Jag skriver de oskrivna orden
ett liv igen, börja där du är
för att aldrig återvända. Delar
av mig själv som kommit på villo-
vägar hämtar jag åter, för en
kärlek, för sakerna du flyttade
för någon annan, någon annanstans,
allt på jorden ler inom mig,,,,,

56

Jag såg dig ligga vid havet
du låg lätt, jag minns inte,
du dricker av havets vin,
du låg likt på dun, vingar,
i sigillet från konungens män
de rider,, vid stranden, av guld
varje korn varje del, budskap
från mannen vid caféterian.
Storstadslarmet, övertar,
i ensamhet, telegrammet.

57

Jag samlar ihop delarna spillrorna
av jorden, det jämna flödet, och
allt som måste ut, du kommer upp
bakom mig som en titan, spelar
på allt som finns kvar lämnat åt dig,,,,,,,,,,

58

Det kommer en indiansommar,
bortom orden, pilar böjs av
faller ner, mot jorden
hoppet står inte längre
till delarna, den svarta
lådan utan till den när-
liggande pölen av blod.

59

Där är ingen, ett fåtal
som lever sina drömmar
som ser och som är bortom
det innestängda, det måste
ut det tysta, skulden du tror
fanns, att du måste leva den,
andra bevisar med sitt exempel
att det inte finns någon skuld.
Ingen skam klädd för balen,,,

60

Fast skall du pröva min styrka
du dig in söker dig dyrka
men jag binder åt dig det som du
sänder du ha det när vinden vänder!

61

Jag ser ingen mening
med analyserna, vintern
är här, snön lägger för-
låtelsens täcke över allt,
den grymma tortyren, att
dag för dag inte se, trots
varningsskyltarna, skräcken,
att leva under skräcken
som blev ditt liv, igen,,,,,

62

Jag sitter under regnet,
följer vägarna, morgondimma,
var det hit jag skulle, då dom
sa åk, att finna lyckan efter vägen
eller en sån där prövning
som inte leder någonvart
jag vänder hem igen med
en tanke i huvudet,, spårlöst,,,,,,

63

Det tänder, ger genklang
försedda i förlista byggnader
vapnens makt varje dag, blodsdroppe
vampyrer suger, skärvan av en spegel,
ger mig inget, inte en gissning,
maktens portal, slavar, allt jag ser
är slavar,,,,,,,,,,

64

Jag skall gå med
helig vind,

lyckta dörrar
i natten

jag skall färdas
på hundra vis

jag skall färdas
djupt och länge

som en kärleks-
akt

sända jorden en
vind, en helig
vind

jag skall färdas
i drömtiden

där jorden har
sitt ansikte

levande och
mörkt

ljust så själen
skyggar tillbaks

jag skall färdas
med skönhet

in i drömmtiden,,,,

65

Med ett nytt ego igen,
och ett jag, matar måsarna
spillror av ett liv, jag skapar
alltså är jag skaparen av
mitt liv, det kan ändras
i nästa ögonblick, i dansen
i karnevalen i natt,,,,

66

Tänd ditt kosmos
rakt över oss

dold kunskap
får den

som har rätt
uppsåt

regnet ropar
i åkrarna

förblindade
är vi

av lögner,,,,,,

67

Jag är kopplad med ett band till månen
som hunden till sin ägare, jag reste nog
i natt bort från det ihåliga, i sommaren
alla krusningar på ytan, hånade någon,
ett rike, som sakta försvann,,,,,,,,
Vägen gav inga varningsskyltar,
gav ingenting alls, natten, fasaden,
till henne skulle jag ge allt,,,,,

68

Tror du på mig räcker det,
ingen att följa, att vara slav i
något system som ändå letat sig
in till oss, han som sålde reklamen
för alla vilsna, alla närgångna, nu
så långt borta, hittar ej hem, just nu,
du måste känna det nu,
att allt är möjligt!

69

Barbariet som finns inom oss
som finns utom oss, är det inte
samma, samma felsteg, samma
upprepning av förlust, nakenhet
förvånat finns frihet, en dag
skall allt vända,,,,,,,

70

Jag var så säker på min sak,
om dikter kunde förändra världen,
kanske gör dom det, omärkbart,
vilar in i våra ögon, och höst-
regnen, som ljuset, jag satt där,
och såg dig komma, du var allt jag
kunde begära, som en saga ur dimman,
och mistlurars krig,,,,,,,,,,

71

Havet sin utpost,
stränder i höst
märken i sand
spolas bort
allt där är stenar
vid havets rand
det renar, går efter havet
saknar inte staden
det väldiga navet,,,,,

72

Jag vandrar
länge
letar efter
en plats i själen
där kan jag förnimma
hur fel de tänker
de som har makt och
pengar.
Jag sitter i berget
där möter jag världens själ
jag kan höra
den gråta som ett barn
jag står inför livets
heliga cirkel
den talar om
att vandra i skönhet
om hur vi måste börja om
i tanken
att det börjar med
dig och mig,,,,,,,,

73

Jag faller igen, du viskar
i mitt öra, det låter som
åska, jag trodde jag slutat,
när skall jag lära mig,
pekar all min erfarenhet
åt ett annat håll, ett annat
liv någonstans, den där
känslan, ett liv någon annanstans

74

Jag skall hela
med all min kraft
hela det trasiga
det söndriga
hela utan
att du vet
jag skall hela
med vind
se genom eld
stå stadigt
på jorden
rena mig med
vatten
stå vid
vägkorset
i natten,,,,,,,

75

Natten jorden
vill mig allt
jag går bort
efter en gata
längtar efter henne
efter mig själv intakt
skjul och bräder
där jag är
frågar inte längre
känslor är bara känslor
här nära
natten

76

Jag vänder mig bort
med allt vi kan
en tår på min kind
men än finns det
mycket att göra
jag uppfattar det
genom att höra
vi får inte tillåta
regnskogens
sista suck

77

Örten när mig
till rötter, slingrar
djupt ner
de blir allt fler
bär på helandet
natten igenom
jag vårdar
min ört
skådar
dess inre
alldeles rött
näring från mig
och vattnet
tankars näring
själens boning,,,,,,,

78

Jag älskar dig så
vad tänker du på!
Jag vet att jag
inte kan få dig,
varmt stryker jag
din hand, ändå,,,,,

79

Var med mig
var i mitt liv
se mig, se mig nu
när jag ger dig
av allt du vill,
hjärta som möter hjärta
i soluppgångens danser
ljuset över dina bröst
själen kärlekens röst

80

Natt-sida ord-sida
vänder i natten
dag-sida dagslända

skimrar nära vatten,

en dåre leder, den
vise mannen

den här tiden, försvinner,

det vackra i det jag

förnimmer, sorgset

tiggaren i hörnet
visorna jag skrev

var av min sort
bär mina bördor, om du

kunde älska dem
bort