Poesi 4

Raderna ekar tomma som ett hjulspår,
lokförarens grå timme hårfästet släpper
och under skärmmössan grinar döskallen,
tåget rusar förbi öde bangårdar,
tåget skall ingenstans och inga biljetter fanns
att köpa. Det rusar förbi Teresienstadt, Auschwitz,
Treblinka, platser där människor förvandlats
till rovdjur, avrättningsplatser.
Fram far tåget som skall ingenstans.

Poesi 5

Varje människa är en gåta, en dröm som tänker dig,
natten är där inne sökandet ett namn eller en formel
en svart bok. Söker visdom i ett förlorat kapell, i en förlorad
illusion tänkta som handlingar tänkta som ljus, förbannelser
järnvägsövergångar, vet du var du strävar eller är dina mål
avlägsna som tussar av moln. Kommer du ihåg mig än
eller vet du någon som gör det. Minns du regnet.
Vem är du att döma mig, rörelser i sten, hopplösheten
tänk mig en kort sekund, närvara inom mig, men stjäl ingenting
gör inga stora misstag. Lev och verka även utan mig,
lär dig om livet, dess stråk, dess bebyggelse, lär dig allt utantill.
Spara jämret och tröttheten lämna förfalskningen dess ånger.
En del kommer alltid att vara hos dig.

Poesi 7

Jag känner hur du kramar min hand, du känns
skör som ett fågelbo. Vildmarken innehåller allt och inget,
rösterna jag hör är lodet som markerar min position.
Jag älskar dig mor känns svårt att säga men jag gör det ändå
då jag vet att du är två eller flera. Jag viskar du är ändå anledningen
till att jag är här, att jag ser, hör och förnimmer världen,
du inte vill uppgå i än, när jag går sträcker du ut armarna som i kramp
som om du hängde på en skör tråd, som om du visste vad som
höll på hända med dig, du liknar de barn som jag en gång var, som saknade dig,
och att luften höll igen gråten jag inte visste var din eller min,
du lever bland rosor och The King, du lever så länge som det behövs.

Poesi 10

Jag går genom portar genom valv i en katedral,
rökelsen lägger sig tjock och vid altaret är
namntavlor uppsatta, försvunna som aldrig hittats.
Jag går ner i kryptan och runstenar är inmurade
i väggarna, gammalt och ännu äldre möts, där är
lagren av tid förvarade, munkarna går med armarna
fyllda av pergament, här lagras tiden, också
den tid som blev stulen, den som aldrig levts.

Poesi 14

Järnverket arbetar stilla, händer nöts och
uret visar tiden, de äldre har blivit förmän.
Någon dog i en olycka järnet finns överallt runt
omkring oss. Stålarbetarna står handfallna
väntar på guldklockan och tacket för lång och trogen
tjänst, lysrören släcks arbetet upphör fabriken
skall läggas ner, och uppstå utomlands med billigare arbetskraft.
En dag har gått någon står kvar lite längre, nära till tårarna
nära till sönderfallet kistan och klockorna som ringer,
farväl gå nu in i den eviga smältugnen du har lov att gå att dö.

Poesi 19

Är livet här någonstans, allt jag ser
är strandade skepp, vrak, spillror av vad det
skulle kunna vara, flykten som var det enda
jag kunde ty mig till är nu borta och jag sover
under asfalten, denna känsla de utvisade, deras
tårar de hemvändande deras glädje, från de stulna
kom du, från en bergstopp med vingar av brinnande guld.
För någon är tiden kort och vem bär deras minnen när du
landar, vem bär deras hopp på den andra sidan.

Poesi 24

Stenarna rullar över mig, månen är där uppe,
jag ser vansinnet forma en egen kropp.
Minnena har gått förlorade som i ruset en väg
bort från det varande in i det tillkommande,
jag kallar med ett ljud som när ett rep svingats
i luften, stenen längst ut är i sig själv
ett väsen, en artefakt, du går namnlösa steg
fram emot porten, du vänder du har mer att
göra, mer att ge, på stigar du vandrar fortfarande.

Poesi 38

Jag ser dig lämna mig,
men jag är med dig i tankarna,
som blommar ut likt en nebulosa.
Sorgen efter dig har lämnat mig i en kupa av glas.
Jag ser världen därute fylld av skuggor,fylld av denna kamp.
Jag möter din kropp, det är som om du skulle titta upp,
men du rör dig inte, din kropp är död,
allt du lämnade bakom dig som var gott.
Jag glömmer aldrig din kamp, jag går in i sorgen.

Poesi 42

Vad vet vi om det varande in i det kommande,
vad vet vi om rosors vackra väg.
Jag öppnar handen och sluter den.
Jag får använda båda händerna,
jag kupar dem till en skål,
värmer ett djur, jag släpper det fritt.
Frågorna kommer, jag lägger dem på hög.
Livet balanserar på en knivsudd
eller på en fjärils vingar.
Jag lever mitt i livet, mitt i dess död.

Poesi 45

Tankar väcks så lätt, och känslorna följer.
Iaktta denna process, se den för vad den är.
Båtarna lägger till, lastar av,
försvinner lättade ut till havs.
Livet är detta, att samla och förlora det samlade.
Fiskmåsarna följer trålarna, gör sitt arbete
även för oss människor.
Djupt är lodet, kaptenen gör sitt
framför en ocean av sjökort.

Poesi 47

När regnet faller och alla går dig förbi
när du inget anar, när det inte blev som
du tänkt när du förlorar, tänk alltid att det
kunde varit värre, du har livet, och är ibland
de levande, vattnet, elden, jorden, och vinden,
när en mor mister sitt barn, när någon brinner inne
när ett tak rasar, finns himlen en tår som hänger
i luften, tusen tankar och inte ett enda ord
blev sagt, frusen i tiden vägrar den att falla,
tills någon kommer till dig och säger ajö, tack
för att du fanns, den korta gnistan som blev ditt liv.

Poesi 57

Fångad av drömmen, vaknar, vet att jag
rest över lång tid, där sitter jag
stirrar in i mörka ögon, min egen
reflektion i fönstret, ser på allting
som är möjligt som inte är förlorat
människor blir allt mer ensamma, men
jag kan inget göra, bara drömma mig bort,
drömma mig in i omfamningen.

Poesi 62

Dagdrömmer mig bort, väntar på ord
väntar på en försvunnen synonym,
en liknelse som kallar på mig, med
ett ljud av ouppnålig längtan, som
av en flöjt, djupt inne i skogen
en viskning eller meningar, ett
samtal om alltings inneboende matematik,
om en vacker men sorgsen värld,,,,,

Poesi 63

Jag har varit i rum,jag ännu
inte sett, jag har hört människor
tala, som jag ännu inte träffat
jag har letat och upphört leta
jag har gråtit och upphört gråta
jag har varit långt borta och nära
mitt hjärta har älskat enkla ting
mitt hjärta bor i en fridfull dal
jag ännu inte sett,men där jag
ändå alltid varit,,,,,,,,,

Poesi 76

Oro är livets väsen, dess kärna
i den gamla väderkvarnen, som malt oron,
jag ser en häxa på sin kvast, flyger
högt över bygden, flyger med oron
den går inte att stilla, du lever den
den lever genom dig, oro är livets väsen.

Poesi 78

Jag vill leva för evigt förtäras av dess låga
som är mörk, och full av törnar, vattnet renar mig
vattnet som står i förbindelse med å och hav
du rör vid mig, vid detta ljus som äter eldens lågor
följ den stig som andra har vandrat, som levt,
och som lever, snart skall lidandet vara borta
efter många liv, kom till mig dröm inifrån
det svarta, som öron, hör mörkrets sånger, du
är en bild som korsat farleder,
här, i den stora glömskan,,,,,,,,,,,